JMK play

JMK:s svarta hål

Publicerad: Tisdag 13 december 2011
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Image
av Christoffer Nilsson

Du tror att du kan simma. 
Men inte i de här farvattnen, kompis. 
Åtminstone har du inte lärt dig det i plugget.

– Det fanns egentligen bara en sak som gjorde att vi tvekade på dig, säger nyhetschefen Y.

Hennes stämma är sylvass. Tonfallet kompromisslöst. 

Mina tankar: Är jag genomskådad nu? Har det gått upp för henne att jag helt saknar erfarenhet? Det kanske är värre ändå. Att jag saknar... talang? Jag har varit på Aftonbladet i en månad och stammar fram ett svar:

– Jaha, eh, v-vad var det då?
– Att du läser på JMK. Det kändes inte som att du skulle passa in på en kvällstidning, säger Y.

Ah, det.

När jag tänker efter förstår jag hennes oro. För det går inte att komma runt problemet – kvällstidningsjournalistik är ett svart hål på Karlavägen 104.

Och det är märkligt att det är så. 

Arbetstillfällena är många på kvällstidningarna. Det är lärorikt att vara där. Att ha Aftonbladet eller Expressen på sin meritförteckning ger tyngd. Det visar att journalisten hanterar stress, hittar en vinkel, skriver slagkraftiga artiklar – och levererar i tid. 

Lokaltidningar och kvällspress är fantastiska skolor för en nybakad journalist. Ändå får man bara insyn i en av de två kategorierna under skoltiden på JMK. 

Gissa vilken.

Jag kommer att minnas JMK-tiden som lärorik. Jag har lärt mig var jag hämtar information, hur jag väljer ut vad som är relevant och hur jag ska skriva något läsvärt baserat på den information jag har.
Men när jag till slut skulle göra min praktik på Aftonbladet fick jag treva mig fram stilistiskt. Ingresserna jag lärt mig skriva – där ALLT skulle finnas med – går inte att använda på en kvällstidning.

Ett par månader in i min praktiktid gick ett argt mejl ut till alla adresser på Aftonbladet med ämnesrubriken: ”På Aftonbladet räknar vi till tre”. Någon chefredigerare hade stört sig på för långa och ”textiga” ingresser, och menade att här, minsann, använder vi oss av tre utgångar i ingressen – och de ska vara jävligt snärtiga, hör ni det! Ganska långt ifrån ”Enligt en undersökning...”-ingresserna som inpräntas på JMK.

Mina 16 veckor tillbringade jag som reporter på Aftonbladets nöjesredaktion. Att jag inte var förberedd på det stilistiska är en sak. Men att inte ha den minsta erfarenhet av hur man vaskar fram nöjesnyheter är en helt annan.

Allt är inte tv-bönder och skilsmässor i nöjes-Sverige. Det finns en stor potential att ta fram seriösa nyheter – och chansen att du är först med dem är påfallande stor. För det är en underbevakad bransch. En bransch som omsätter mycket pengar. En bransch som involverar giriga människor.

På nöjesredaktionen kan jag rivstarta dagen som krimreporter, gå på bio efter lunch och avsluta dagen med att granska svenska filmutbildningars höga avgifter kontra jobbutsikter för de som studerar. 

Nöjesvärlden granskas inte tillräckligt hårt. En av anledningarna är att nöjesjournalistiken är ett svart hål på journalistutbildningar som JMK.

Som journalist bör man ta nöjesjournalistiken på det allvar den förtjänar. Men man borde inte behöva upptäcka det själv.

Av