JMK play

Skjutjärnsjournalistiken blev till slapstick

Publicerad: Måndag 14 januari 2013
Kategori: Praktiksummeringen hösten 2012

Annan clarabild

Jag ligger under en omkullvält tågvagn i tjugo minus och väntar på att dras fram på en bår. Mina tår har domnat av och jag håller krampaktigt i min mikrofon. Runt myllrar räddningstjänstpersonal som... fnittrar?

Vänta lite nu. Jaha, nej, det är alltså ingen riktig katastrof som jag direktrapporterar från. Räddningstjänsten övar på tågräddning. Jag huttrar och är sugen på lunch. Och av outgrundlig anledning ska jag närsomhelst göra en “rolig” ståuppa liggandes på en bår på marken med fruset snor hängandes ur näsan.

Var det verkligen det här jag drömde om när jag sökte in till Journalisthögskolan?

Två minuter tidigare har fotograf-Per lagt fram förslaget. Jag ska lyftas ut på bår framför kameran. Jag tycker det låter lite pajsigt, men det är redan för sent. Ambulanspersonalen har hört Pers förslag och ryckt tag i mig direkt. Innan jag vet hur det gått till har de dragit med mig under liggvagnen in i ett klaustrofobiskt litet och mörkt kupéutrymme.

Tiden på JMK passerar revy medan räddningstjänsten förbereder för att lyfta ut mig. Jag minns Pias föreläsningar om grävande journalistik. Minns ambitionen att göra stentuffa granskningar av lobbyism. Avslöja missförhållanden, berätta om stora skeenden, granska makten. 

"Allt för konsten!" ropar Per därutifrån. Jävla Per.

Tyvärr, Clara. Det blev ingen skjutjärnsjournalistik för dig. Istället blev det slapstick på lokala nyheterna i Norrbotten. 

So much för allvaret, tyngden och Stora journalistpriset liksom. Men aja. Jag får i alla fall ha skoj på jobbet. Det kanske blir lite stentuffare någon annan dag. Och med lite tur är nästa arbetsplats någonstans med mer humana vintertemperaturer, tänker jag optimistiskt och dras till slut fram från under tågvagnen och mot ljuset.

Av