JMK play

This too shall pass

Publicerad: Onsdag 9 januari 2013
Kategori: Praktiksummeringen hösten 2012

Jmk student tv4

Det är klart att jag ska bli redigerare. Jag är skitbra på att stava och så har jag känsla för hur man komponerar text och bild.
- Det är ett jätteviktigt yrke, säger jag irriterat till de i klassen som inte fattar grejen (alla utom Cristian).

De hummar men fortsätter att tro att redigerare typ lägger in texter i ett textblock och bilder i ett bildblock och sen går hem för dagen. Jag blir provocerad. Viskar till Cristian att vi faktiskt kommer bli mest lästa av alla i hela klassen när vi är färdigutbildade. De flesta läsare kommer aldrig längre än till ingressen. Han skrockar.

Men när det är dags att söka praktik drabbas jag av storhetsvansinne. Redigera kan jag ju. Och någon har sagt till mig att multikompetens är framtiden. Jag söker - och får - praktikplats som videoreporter på TV4 Nyheternas stockholmsredaktion. Sen tänker jag många självgoda tankar om hur jag har min framtid i en liten ask.

Jag har vikarierat mig genom hela sommaren som redigerare på en lokaltidning när augusti knackar på. Det är bara ett par veckor kvar till praktiken. Jag får lite ont i magen. Jag vill vara kvar här. Det blir så lugnt och skönt på nattredaktionen när alla reportrar och chefer går hem klockan fem. Jag vill inte jobba med tv. Jag kan ingenting om tv. Jag har inte ens en tv. Min totala erfarenhet av att vara videoreporter består en dag på tv-kursen och då var jag så nervös innan att jag typ gick och kräktes. Dessutom har jag skarvat ihop ett körkort som jag inte lyckats ta. Fan. Och Cristian som ska redigera DN hela hösten.. Jag är så jävla avundsjuk.

I början av praktiken är det rätt jobbigt. Jag kämpar med ljud ljus bildutsnitt skärpa vitbalans. Final cut. ENPS. Ardome. Körkort. Försöker komma ihåg att be den man intervjuar stå med fötterna tätt ihop så att de inte vandrar ut ur bild. En gång glömmer jag det och då kommer jag hem med en intervju där man bara ser halva ansiktet på årets torghandlare. Men börjar man på noll blir utvecklingskurvan brant och när oktober säger hej har det tekniska börjat gå mer av sig själv. Plötsligt är det skitkul. Varför skulle jag vilja sitta bakom ett skrivbord när jag kan vara ute i verkligheten? Det är klart att jag ska bli videoreporter.

Praktiken är nästan slut när årets första snö faller över Stockholm. Jävlar vad den faller. Typ en halv meter på ett halvt dygn. Jag är utomhus och filmar. Kameran blir helt blöt av snöflingor som smälter och mina fingrar blir istappar av att fixa med inställningarna. Dessutom blir det fult när det är så kort sikt. Jag är snorig och arg och kommer precis ihåg varför jag ville bli redigerare. Men tillbaka på redaktionen tycker de som filmat i inomhusmiljöer nästan lika synd om mig som jag själv gör. Jag tinar. Tittar ut i vintermörkret. Kanske kan jag vara redigerare om vintrarna och videoreporter om somrarna? Ja. Så får det bli. Undrar bara vart jag ska hitta den tjänsten.

Av