JMK play

JMK och verkligheten

Publicerad: Tisdag 8 januari 2013
Kategori: Praktiksummeringen hösten 2012

Tony skarpenhed beskuren bild

På praktiken fick jag möta lite andra ideal än de jag lärt mig på JMK. Jag har hittat min egen stil och blivit positivt överraskad.

– Hur man skriver artiklar kan man alltid lära sig, precis som du alltid kan lära dig nya redigeringsprogram. Men objektiviteten och opartiskheten de har nött in under utbildningen, det är därför du har ett försprång till alla outbildade journalister.

Min handledares ord under vårt första möte på min praktikplats har etsat sig kvar i minnet. Självklart skulle jag vara så objektiv och opartisk som jag kunde, något annat fanns väl inte på kartan. Eller?

Efter ett halvårs praktik vet jag inte om det är så vi jobbar på redaktionen egentligen. Inte rapporteras det lika mycket, eller ingående, om Gefles och Mjällbys matcher i Allsvenskan som det görs om Malmös eller Djurgårdens. Inte rapporteras det hälften så mycket om Tyresös guld i Damallsvenskan som Elfsborgs guld i herrarnas Allsvenskan.

Allting utvärderas efter hur många som intresserar sig för det. Dessutom spelar det stor roll för nyhetsvärderingen om redaktionen har rättigheter till matchen. En relativt oviktig ligamatch kan få större uppmärksamhet på grund av att redaktionen äger rättgiheterna.

På redaktionen sker alltså inte egentligen en objektiv nyhetsvärdering. Istället har de enskilda arbetarna sina egna idéer om vilka nyheter som är bäst och kommer att läsas mest. För att få en bra slutprodukt är redaktionen är sammansatt efter det. Det finns en som bara gräver, en som bara kollar twitter efter roliga klipp och sjuka fakta, en som följer de utländska dagstidningarna, en som bara tar hand om webbsiten så att allt ser snyggt ut och så vidare.

Som praktikant lär man sig snabbt vad som gäller och varje person på redaktionen har lärt mig knep för just deras typ av arbete. Vilket i sin tur hjälpt mig att komma på vad min egen stil är.

Att jag även håller med redaktionen i deras nyhetsvärdering bör kanske inte nämnas högt inom JMK, men det gör jag till ändå. Till stor del i alla fall.

Mitt eget ledord har blivit att det viktigaste är att man ska rapportera om alla lag, men att intresset får styra längden på rapporten. Det finns ingen mening, och framförallt inte resurser, att behandla alla lag lika och skriva långa, fördjupande texter om allihop trots att de flesta inte är lika intressanta för läsarna.
Vad som sedan publiceras handlar mycket om vilka som är inne på redaktionen. Det finns en tydlig hierarki som är så enkel att den som jobbat längst på redaktionen har det sista ordet. Vilket till stor del påverkar hur siten ser ut för tillfället.

Sedan kan de andra så klart ifrågasätta och vägra göra en uppgift. Det sistnämnda har dock inte hänt under min tid på redaktionen i alla fall. Däremot diskuteras det, mycket.

Diskussionen om vad som är etiskt rätt i olika fall trodde jag mest var någonting som JMK uppmuntrade, men som faktiskt inte praktiserades på redaktioner. Där jag har blivit positivt överraskad då det på redaktionen förekommer nästan dagligen.

Av