JMK play

Multimedia sapiens

Publicerad: Måndag 11 juni 2012
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Mc luhan 3
"The medium is the message".

Sedan ett halvår tillbaka, om man bortser från att jag inte lämnade in den här uppgiften, kan jag betrakta mig som utbildad journalist. Men vilken slags journalist är ännu oklart. Trots att jag jobbat som tv-reporter och fotograf i vår är jag fortfarande velig när det gäller vilket medium jag vill inrikta mig på.

 

På 60-talet myntade medieforskaren Marshall McLuhan den klassiska frasen ”The medium is the message”. Mediet i sig har inverkan på hur ett meddelande uppfattas och tolkas om man vill uttrycka sig lite försiktigare. Vidare gör så klart mediet även något med personen bakom meddelandet. En tv-reporter tänker ju inte på samma sätt som en tidningsreporter och vill inte få ut samma svar i till exempel en intervju. Mediet gör alltså även journalisten. Vilken journalist är då jag? Vill jag skriva fördjupande artiklar och reportage, göra radio eller tv med den närhet och känsla som uppstår där? De här frågorna står ännu utan svar.

Min ambivalens ledde till att jag gjorde allt möjligt när jag praktiserade på NT. Jag skrev för papperstidningen, webben, redigerade och var både reporter och fotograf för NT:s tv-kanal. Det blev alltså hela paketet där förutom att jag undvek sport- och nöjesredaktionen. Jag kan nämligen knappt någonting om sport och när det gäller populärkultur är jag främst intresserad av ganska impopulär sådan. Då blir det knepigt att skriva fyndiga texter om Melodifestivalen. Med uteslutningsmetoden kom jag inte mycket längre än så. En eftermiddag, när jag en aning stressad satt och redigerade ett inslag om eventuellt förbud mot MC-västar på Norrköpings uteställen, knackade någon mig på axeln. Det visade sig vara nyhetschefen.

– TV, det är ditt medium, Lodding, sa han, som om det där och då stod klart.

Nu jobbar jag kvar som videoreporter och det kanske blir min grej. Lokalnyheter blir lite mer motiverande och utmanande att göra när jag både filmar, är reporter och redigerar. Samtidigt kan jag inte påstå att jag känner mig helt hemma som tv-journalist. Skriften och etern lockar fortfarande.

Kanske behöver jag inte heller bestämma mig, åtminstone på ett tag. Framtidens journalister är multijournalister påstås det ju på journalistutbildningarna och nog verkar det ligga något i det. Vi färska journalister möter en minst sagt tuffare arbetsmarknad i dag än för, säg, 30 år sedan. På JMG gör man årligen en uppföljning av tidigare studenter genom att skicka ut en enkät. Två år efter utbildningen är hälften vikarier, inhoppare eller projektanställda. Efter fem år är de strax över en fjärdedel. Bara hälften har en fast anställning efter fem år. Nu har jag jobb över sommaren innan den så kallade LAS-karusellen börjar på allvar. Då kommer jag antagligen att hoppa från vikariat till vikariat innan jag förhoppningsvis får en fast anställning någonstans. Att då kunna behärska flera medier är en fördel, så jag tänker fortsätta vela. Jag kan tänka mig att både skriva, filma, prata och behövs det någon som hoppar in på redigeringen så går det också an.

Jag satsar alltså på att bli en journalist som kan flera medier, en Multimedia Sapiens. Om detta kommer att bli ett slutstadium i min evolutionära utveckling inom yrket, eller blott en mellanfas innan jag specialiserar mig eller gör något helt annat vet jag inte. Det är bra mer utvecklande än de extrajobb jag har haft medan jag pluggat, som att jobba i en mataffär och sälja fisk genom dörrknackning. Det är något jag vet i alla fall. 

 

Av