JMK play

"Det var då jag förstod att på julfesten är allt okej"

Publicerad: Onsdag 4 januari 2012
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Mickebild
Micke

Av en ren slump så avslutades min praktikperiod med redaktionens årliga julfest. Bilden jag fått av mina tillfälliga kollegor som genomgående seriösa och uppstyrda journalister skulle över en natt förändras totalt.

Redan vid glöggminglet började jag ana oråd då Text-TV-Niklas gled upp till mig med en lurig blick. Våra samtal har under de senaste månaderna rört publiceringspolicys, nyhetsvärdering och liknande men nu helt från ingenstans frågar han mig "Vem ska du ligga med ikväll då?" Den heta kryddstarka drycken som hittills tagit vägen från munnen ner i magen får, i denna för mig ofattbara situation, eget liv och hamnar i vrångstrupen varpå jag under våldsamma hostningar ställer mig mycket frågande till hans undran. ”Var på min första julfest förra året och det var då jag förstod att på julfesten är allt okej”. Hostningarna tilltar och jag söker reträtt på toaletten.

Jag hade hunnit hämta mig något när jag vid middagsbordet chockas på nytt! Webb-Carin som jag haft flera trevliga luncher med under praktiken är min bordsdam för aftonen. Hon bor ihop med sin pojkvän, är i 30-årsåldern, är trevlig social och vanligtvis sävlig. Därav min förvåning när hon lite diskret böjer sig mot mig och med låg stämma viskar ”Jo det har hänt nåt så vansinnigt penibelt, en bit löksill slank ner i urringningen och den stör så hemskt, kan du möjligtvis följa med mig ut och hjälpa mig att få bort den”. Väluppfostrad som jag är, och alldeles särskilt mån om att bli uppskattad på min förhoppningsvis kommande arbetsplats, så följer jag med Webb-Carin.

I tamburen halar Carin upp en plunta som enligt henne ska innehålla hennes hemgjorda snaps, tillverkad efter faderns recept, kryddad med skvattram och nynorsk fläder. Jag finner blandningen lockande och smakar drycken, något jag i efterhand kommer att få ångra bittert. Väl ute på förstukvisten där vi är utom synhåll från kollegorna bjuder Sara på cigarr och efter några bloss känner jag mig sömnig, plötsligt blir benen svaga, blicken suddig och sen faller mörkret.

Jag vaknar några timmar senare på en divan hemma hos Carin med henne sittandes bredvid, hon förklarar att det inte var meningen att jag skulle tuppa av men att jag gärna får stanna över natten då hennes sambo är på tjänsteresa. Jag stannar över natten, sillbiten såg jag inte röken av och resten är historia.

Denna berättelse må vara något kryddad men den är delvis baserad på min upplevelse av min praktikperiod och om insikten att folk är inte samma personer på jobbet som de är privat.

 

 
Av