JMK play

Att skriva och tala som en nyhetsjournalist

Publicerad: Onsdag 4 januari 2012
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Pontusbild

Språket bär nyhetsjournalistiken. Trots att det är journalistens främsta arbetsredskap lyser undervisningen i svenska med sin frånvaro på utbildningarna. Ska journalisthögskolorna lära ut det formella nyhetsspråk som används på landets redaktioner eller uppmuntra egna uttryck?

En av mina första praktikdagar blev jag skickad på ett jobb i Dingtuna utanför Västerås. Jag skulle intervjua en bonde som höll på att köra in årets veteskörd. Axen ”vajade lojt”, det ”gick en svag vind över de gyllengula fälten”, gärdena ”skuggades bara då och då av björktrastarna som seglade i blåsten”. Ett lätt poetiskt anslag redan i ingressen, med ett mycket tydligare fokus på stil än på innehåll. Var det en dålig text? Kanske inte. Tydlig nyhetsvinkel? Knappast. Hade jag skrivit den annorlunda idag? Absolut.
 

”Språket har en avgörande betydelse för berättelsens trovärdighet”, sade Jan Guillou i en intervju i Språktidningen 2009. Frågan handlade egentligen om hans senaste roman, men resonemanget kan lika gärna gälla nyhetsjournalistiken. Journalistens främsta arbetsredskap, språket, är centralt för hur publiken uppfattar en nyhet. Det handlar både om den direkta förståelsen, att begripa vad det är frågan om, och om den djupare frågan om andemeningen i en nyhet. Vad är själva vinkeln? Vad vill nyheten säga mig? Vad står skrivet mellan raderna?
Utan ett bra språk, ingen bra nyhetsjournalistik. Ska utbildningarna då försöka standardisera och anpassa sina elever till de rådande språkkonventionerna? Eller uppmuntra egna former och uttryck?
 

Eva Göransson är språkvårdare på Sveriges Radio och arbetar dagligen med nyhetsspråk. Hon tycker att journalistutbildningen rent allmänt borde fokusera mer på det svenska språket.
– Min uppfattning är att man har alldeles för lite undervisning i svenska på journalisthögskolorna. För att bli en bra journalist måste man bli medveten om språket. Man måste också vidga sitt språk väldigt mycket från det man lärde sig under gymnasietiden. Som journalist är det viktigt att träna på andra språkmiljöer än de man befinner sig i – om man umgås mycket med unga så måste man också umgås med äldre och lyssna på uttryck som de använder. Kanske läsa lite poesi emellanåt. På så sätt lär man sig att använda synonymer och nyanser på ett nytt sätt.

Vad som är ett bra journalistiskt språk skiljer sig naturligtvis åt beroende på sammanhang och medium. Ett språk som är begripligt och korrekt i en tidningsartikel kan verka torrt och styltigt i radio och TV. I boken Nyhetsradio från 1996 skriver Erik Lindfeldt och Leif Eriksson om ”det vårdade talspråket” som något etermedierna borde eftersträva – en god talad svenska med gott om småord och ett ordval som gör att innehållet kommer fram så enkelt som möjligt. Genom att undvika krångliga formuleringar och uttryck som gör lyssnare irriterade kan man göra det lättare för budskapet att nå ut.
– Nyhetsspråket ska vara begripligt för den större allmänheten. Man måste hela tiden översätta och förklara gruppspråk, expertspråk, modespråk och jargong. Och så ska man inte pressa in för mycket fakta i en text eller ett manus, det måste ju flyta för att lyssnaren eller läsaren ska kunna ta till sig det som sägs, säger Eva Göransson.

Vilken återverkan får då den språkliga klyftan mellan olika generationer på nyhetsflödets begriplighet? Och ska journalister själva vara med och etablera nya ord för att utveckla språket?
– När det gäller nya ord och begrepp är det viktigt att vara folkbildande. Journalister ska använda nya ord, men inte utan att förklara dem. Ta ”papperslös”, till exempel, då måste man också förklara vad en papperslös flykting är. Eller om det kommer en ny influensa, då ger man den ett namn. Man ska inte vara rädd för att införa nya ord och begrepp, men man ska alltid förklara. Det viktiga är att vara medveten om språket, man ska kunna språket och dess nyanser, säger Eva Göransson.

För att bli så förstådd som möjligt kan en journalist behöva formalisera sitt språk. Det kan tyckas okreativt och tråkigt. Får inte poetiska formuleringar och kraftuttryck rum i en nyhetstext?
Jag vill tro det. Men kanske måste man lära sig nyhetsspråkets regler innan man kan bryta mot dem, sätta sig in i de rådande normerna och konventionerna för att kunna utmana och förnya. Någonstans mellan TT:s ultrastandardiserade notisspråk och den yvigaste formuleringskonsten finns det goda nyhetsspråket, med såväl nyans som konkretion. Ett språk som speglar världen både begripligt, korrekt och i livfulla bilder.

Av