JMK play

Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Malmö

Publicerad: Onsdag 4 januari 2012
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Linbild
"En spåkula för resten av landet"

När jag tänkte att jag skulle flytta några månader till Malmö för praktiken, tänkte jag att det skulle bli kul med ett miljöombyte. Det finns en geografisk term som heter ”geopiety”. Ett engelskt uttryck för en topofili, platsbundenhet. De känslomässiga banden en människa har till en plats. Sådana har jag hittills bara haft för Stockholm.

Innan jag flyttade grundade jag mycket av det jag visste om Malmö på fördomar. Ja, jag trodde att det bara var veganer på Möllan. Jag trodde att K- och M-falangerna,styrde stan. Jag trodde att alla bara åt falafel. Jag trodde inte att det skulle blåsa så förbannat mycket. Jag trodde att Rosengård var en förort, och inte en stadsdel. 

När jag sen väl hade bestämt mig, och flyttade dit, stämde inte så mycket av det där. Istället blev jag smickrad av stan nästan direkt, genom att jag fick en lägenhet med en gång. En bra dessutom. Allt som ligger ”nära Möllan” är i Malmömått mätt, ett ”bra läge”. För en som kommer från bostadsbristens Stockholm, var det här lite som  att vinna Nobelpriset i fysik.

Men det skulle krävas mer innan jag var helt förförd, redo att slita ut hjärtat, lägga mig på rygg och hänge mig helt åt stan. Jag behövde dessutom i rollen som journalist lära känna platsen jag var på. Det höll inte att enbart navigera mig fram via  GPSen i mobilen. 

Som aspirant inom mediebranschen är man inte direkt ensam om att tänka som jag, och flytta till Malmö. Sedan Kockums stängde 1998 har Malmö gått från en arbetarstad på dekis, till att få stämpeln; kunskapsstaden. PR-folket på stadskontoret tapetserade den nya identiteten i orden ”innovation, kreativitet, flexibilitet, mötesplatser”.

Det är i Malmö det ”händer”.

Enligt kommunikationsforskaren Veselinka Möllerström beror att många flyttar hit just på det, och att dras  till den levande kulturen i Malmö.  Den har alltid funnits där, men med den nya retoriken blivit mer uppenbar. Hon håller med om det som författaren Torbjörn Flygt sa i Sydsvenskan, att Malmö är ”en spåkula för resten av landet”.  

Mycket av det som händer i Sverige, händer i Malmö först, säger hon.

I hennes avhandling ”Malmös omvandling” har hon forskat kring Malmös nya skrud. Hon säger att det nya Malmö riktar sig till den kreativa klassen. Sådana som jag. Unga som vill jobba inom media och IT. Samtidigt finns det gamla Malmö kvar. Många av de gamla Kockumsarbetarna tycker inte att de passar in i den nya skruden.

Enligt stadsplanerarna har den gamla arbetarstaden sopats bort, men många känner inte igen sig i det, säger Veselinka Möllerström.

Här bottnar mycket av Malmös identitetskris, som kanske är kärnan i det som drog mig till Malmö från första början. 

I Malmö kan man fortfarande skapa sin egen definition av staden, det fältet är helt öppet här, säger Veselinka Möllerström.

Ett tecken på det är att det just nu skrivs otroligt mycket böcker om Malmö, bara i år har det kommit ut 20 litterära Malmöskildringar, alla från Zlatan till Amanda Svensson och Kristian Lundberg ger sina definitioner på sitt Malmö.

Så slutligen, efter att ha kört fel åt alla möjliga håll, och gjort dialektala uttalsmissar, blev jag till slut vän med både geografin och tvättäkta malmöiter. Jag har till och med gjort stan till min topofili, så nu geopietar jag också Malmö. 

 
Av