JMK play

Bend it like Tintin

Publicerad: Onsdag 4 januari 2012
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Image
Alter ego

Vilken värdelös rubrik. Jag vet precis vad Gjöres kommer att säga om den. Och den här ingressen. Har jag inte lärt mig någonting? Nu gäller det att jag åtminstone går direkt till ett pratminus.

Inte det heller. Men jag känner för att vara lite trotsig. Nu skriver jag hur fan jag vill. Efter praktiktidens indoktrinering i nyhetsjournalistikens språk är det väl inte så konstigt att det kommer en reaktion. Kanske är det förresten därför som så många journalister också är författare, för att de måste öppna sina lingvistiska dammluckor ibland och släppa lite på tyglarna.
Jag bläddrar bland personporträtten som vi i klassen gjorde på varandra i början av utbildningen. Där finns redan en hel del mer eller mindre uttalade författardrömmar. Jag har svårt att bestämma mig för om journalistik är en bra start för den som vill bli nästa Hemingway. Förmodligen inte.
I mitt eget porträtt står det att jag vill bli resejournalist och att jag är intresserad av ”de stora mönstren, av turism och resande”.
Jag ler lite åt det nu. (Kanske blev jag felciterad. Jag menar, jag blev ju också felaktigt beskylld för att vara vindsurfare.) Jag vet inte om det blir just resejournalistik för min del, men efter att ha varit ute på praktik har jag i alla fall kommit underfund med att det jag gillar med det här yrket är när man får vara ute på jobb. Det spelar ingen roll om det är ett luciatåg på förskolan blåmusslan, bara jag slipper sitta inne framför datorn och ringa folk som inte svarar.
Men efter att man varit ute ska man ju skriva ner någonting också, välja vinkel och pratminus och låta alla sidor komma till tals och göra sig förstådd och vara saklig och fan och hans moster. Det är väl där som jag tröttnar lite ibland, det får jag erkänna.
I mitt personporträtt står det också någonting om att jag gillar bokstäver bättre än siffror och därför valde att plugga journalistik i stället för ekonomi.
Det är väl sant, men nu börjar jag fundera över vad som skulle hända om man gav fan i bokstäverna också. Vad blir det kvar då? Vad skulle man vara för journalist om man inte skrev ihop några artiklar?
Man skulle vara Tintin. Det är min kille det.
Ofta frågar folk vilken typ av journalistik jag vill ägna mig åt. Jag brukar svara att jag vill bli som Tintin. Han har fått se världen han. Ja, till och med månen har han besökt. Tänkt vilka upplevelser och äventyr han har fått vara med om. Och har man någonsin sett honom skriva en enda rad? Nej. Inte en anteckning, inte en intervju har han gjort, än mindre behövt ringa kommunens växel för att fråga efter den person på miljö- och stadsbyggnadskontoret som har ansvaret för bygglovsansökningar.
Fast det är klart, han har väl sina hundår bakom sig. Han har kommit upp sig så klart och gjort sig ett namn, trots att han är så ung. Så måste det vara. Han är nog som Hans Fahlén som tog alla åka-puder-i-alperna-jobb och bo-på-lyxigt-resort-i-Söderhavet-uppdrag medan de längre ner i reseprogrammets redaktionella näringskedja fick åka till äventyrsbadet i Örebro eller möjligen, om de tjatade, till julmarknaden i Lübeck.
Någon på Tintins tidning sitter så klart i Bryssel och skriver notiser. Men om man inte orkar med det? Eller inte får något jobb alls? Ja då är det bara att skaffa ett pressleg och en flygbiljett och ge sig av. Och så slipper man den krångliga, rapporterande delen av reporterjobbet. Det är bara plus i vågskålen. Synd bara att JMK inte har lärt ut hur man flyger helikopter, slåss i mörker eller skuggar maffiabossar. Det tänker jag ta upp på utvärderingen.

Av