JMK play

Journalistiken – poänglös och jätteviktig

Publicerad: Torsdag 2 februari 2017
Kategori: Praktiksummering hösten 2016

Image

Jag ville bli journalist redan innan jag visste vad det egentligen innebar. När jag väl började studera på JMK och förstod vad jag gett mig in på hände det mer än en gång att jag ifrågasatte om jag verkligen är klippt och skuren för det här yrket. Jag skulle helst av allt bara vilja ägna mig åt att skriva berättelser.

Under praktiken kändes det ibland som att mitt arbete där var helt poänglöst, som när det skett ännu en skottlossning i Göteborg och jag var den hundraelfte journalisten för dagen som ringde till polisens presstalespersoner i Västra Götaland för att ställa exakt samma frågor som mina yrkeskollegor redan gjort. Hur mår den skadade? Hur går sökandet efter gärningspersonen? Har ni någon misstänkt?
 
Trots att presstalespersonen gjorde sitt bästa för att få det att låta som att det här var första gången han drog signalement och uppmanade allmänheten att höra av sig  till polisen så hördes det på hans tonläge att han var otroligt trött – inte bara på mig – utan på hela journalistkåren. Jag förstod honom. Jag kände mig oftast dum som ställde frågor jag redan visste svaret på (eftersom konkurrerande tidningar redan publicerat en utförlig artikel om det) men jag behövde ändå ha det inspelat för egen räkning.
 
De här slentrianmässiga intervjuerna med polisens presstalespersoner må ha fått mig att ifrågasätta hela idén med medier i mina mörkaste stunder men det fanns en motvikt till detta som kunde göra att jag plötsligt kände den där beryktade lågan inom mig som det talats så mycket om att man behöver inom det här yrket. Det var vid tillfällen som då jag stod andlös i ett trångt telefonbås med hörlurarna pressade mot öronen och lyssnade på hur ett vittne med gråten i halsen berättade om skriken som studsat mellan lägenhetshusen när en mamma hittat sin femtonårige son skjuten till döds på en lekplats.
 
I sådana stunder upphör för en sekund allt annat att vara viktigt. Då påminns jag om att journalistiken ändå är på riktigt. Det är inte bara referat. Det är berättelser också, precis det som jag alltid velat ägna mig åt. Och jag tycker det är så viktigt att det finns en yrkesgrupp som är utbildade för att förmedla alla dessa historier, för det behövs.
 

Av