JMK play

Tillbaka på skolan där alla eluttag går till städ

Publicerad: Torsdag 2 februari 2017
Kategori: Praktiksummering hösten 2016

Image

Vägen till mitt förhoppningsvis sista år på JMK har minst sagt varit lite brokig. Det har helt enkelt krävts några vändor fram och tillbaka för att fatta vad det är jag vill.

Jag hoppade på journalistprogrammet innan det ens fanns ett program att hoppa på. Ett stort OBS på att jag fortfarande är ung. Jag var hur som helst väldigt gla och nervig på samma gång. Direkt nyutbakad från gymnasiet. Studierna gick bra och jag träffade dessutom några av mina nuvarande bästa vänner.
 
När det var dags att söka till år två valde jag att strunta i det. Det var inte att jag inte ville plugga journalistik, för det ville jag ju. Jag hade bara fått för mig att yrket inte passade mig som person. Jag var nog heller inte rustad för det armbågandet som jag förutspådde skulle ske mellan oss elever i framtiden. Där fyllor och annat kaos skulle glömmas bort för att vi numera var konkurrenter.
 
Istället sökte jag mig upp i landet och påbörjade en annan utbildning. I min tjocka jacka uppe i kylan insåg jag förutom värdet av varma pjuck, att journalistik var det jag ville plugga allra helst. Så jag sa hej då till norrländska självklarheter som grovsnus, veckor utan sol och mjuk dialekt. Tog det första och billigaste flyget hem till stressen och sökte om journalistprogrammet på nytt.
 
Kom in. Hade sommarlov i en evighet och började sen i en ny klass till hösten.
 
Nästan två år senare är jag tillbaka på skolan där majoriteten av eluttagen går till städ. Saker som en störde sig på i början har nu gått från att vara vardag och nästan lite charmigt. Kanske beror det på att det blivit just det, en vana eller vetskapen om att det snart är över.
 
Efter ett halvårs praktik står jag nu inför min sista termin på JMK. Praktiken har definitivt varit det bästa under hela min treåriga utbildning. Där har jag fått chans att växa lite, visat att jag kan och varit lite på riktigt liksom.
 
Det jag egentligen vill ha sagt med det här onödigt långa utlägget är att vägen inte behöver vara rak och enkel för att vara rätt. Branschen vi snart ska försöka tränga oss igenom är skitsvår men det går om en vill.
 
Det är det viktigaste jag har lärt mig på praktiken. Det, och att sluta romantisera blaskigt automatkaffe.

Av