JMK play

Verklighetens journalister

Publicerad: Torsdag 15 december 2011
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Ludvigbild
Arbetsplats

Hur trodde du journalister arbetade? Är du en av de som hänger på tidningarnas kommentatorsfält och tror att journalister går in på Google, kastar bollar på tangentbordet tills man får fram ett sökresultat sedan skriver om det? Eller trodde du som jag att journalister fikade fram en fullständigt korrekt artikel, såväl grammatiskt som källmässigt?

Ingen av oss har egentligen rätt, utan verkligheten ligger däremellan. Naturligtvis finns det de journalister som kan arbeta på det sättet. Som kan skriva en lättläst artikel nästan utan ansträngning, och som direkt kan avgöra om ett knäck bär eller brister. Men likt det bara finns några få Nadal, Messi eller SlayersBoxer är det inte många som kan klara av det. Resten får klara sig bäst de själva kan.


Att börja med en artikel är en konst i sig. Innan jag själv började inom yrket trodde jag att journalister skannar av samhället för missförhållande och pusslar ihop detaljer över lång tid för att få ihop de riktigt saftiga scoopen. Det stämmer inte riktigt. De flesta bra grejerna kommer till journalister genom tur, eller från någon som själv tar kontakt med en publikation. Inte ens de riktigt kända knäcken kom till utan flyt. Jan Guillou och Peter Bratts IB-affär kom från att Bratts lumparkompis jobbade för IB, och inte kunde hålla munnen stängd. Visst gjordes det ett mycket berömvärt arbete med att få ur uppgifterna ur kompisen, och att sedan få det till något läsbart. Men upprinnelsen kan knappast härröras till Bratts journalistiska talang, utan snarare hans val av personer att dricka öl med på en regelbunden basis.
Och när man skriver två till tre artiklar på en dag kan inte artiklarna, ens de stora, komma från en nykter analys av samhället, utan man måste få lite hjälp. Och det hade jag nog själv kunnat lista ut om jag bara tänkte efter lite.

När man väl har materialet ska man lägga fram det på ett attraktivt sätt, för att få det läst. Själv trodde jag att processen att få fram en text innefattade många steg med korrläsning och diskussioner upprepade gånger. Men det är inte så svårt att lista ut att många gånger är så inte fallet. Det finns tidningar som jobbar så, men de blir allt färre. Det ska gå snabbt idag. Något som inte behöver vara negativt, men innebär vissa nackdelar. Som exempel kan man ta DN.se:s rubrik rörande Liegeattentaten. Granattack var det under ett ganska bra tag på webben. Men man ska notera att olika publikationer arbetar olika. Vissa har inget filter alls, utan publicerar direkt. Vissa har faktiskt flera steg innan texter skickas iväg. Och text är ju så lurig att oklarheter kan ta sig igenom oavsett hur många steg man tar för att få den vattentät.

Men jag hoppas att min ursprungliga bild av att journalister är stensäkra på sina texter ur alla tänkbara aspekter. För det är aldrig jag.

 
Av