JMK play

Redaktionens hemliga koder

Publicerad: Torsdag 25 februari 2016
Kategori: Praktiksummering våren 2016

Image

När jag första gången en klibbig augustidag satte min darriga fot på redaktionen uppstod kärlek vid första ögonkastet. Att varje dag få gå till sin drömarbetsplats och att efteråt känna att redaktionen och jobbet inte bara levde upp till alla förväntningar utan även toppade dem – det känns stort

Men ta det lugnt, det här ska inte bara bli en hyllning, för det är fruktansvärt att vara praktikant. Längst ned i hierarkin. Att i allra högsta grad vara en del av redaktionen men ändå inte. Att varje dag känna sig pressad att prestera på topp. Aldrig tacka nej till ett utlägg, även om du omöjligen hinner med allt det du tagit på dig. Att konstant vara medveten om hur du ser ut, vad du säger och hur du säger det. Inte be om för mycket hjälp, inte ställa för mycket frågor och ta upp någons tid. Känna att den där allmänbildningen man idiotiskt nog trodde att man hade nog inte var så mycket till allmänbildning jämfört med alla andras. Och alla omöjliga sociala gåtor. Hur många gånger kan man passera en annan medarbetare på redaktionen innan det är dags att börja hälsa?

Med tiden blev det bättre. Mot slutet hade jag snappat upp redaktionens alla koder. Jag visste vilken tid det var bäst att ta lunch för att slippa köa till mikron. Att kaffet var godast i automaten inne vid digital utveckling. Att det är okej att ta två pepparkakor till kaffet, men mer än så är bara girigt. Jag visste vilka som störde sig på att man gjorde sina telefonintervjuer vid skrivbordet och inte gick in i telefonrummen och vilka som tyckte att det var konstigt att man smet iväg för att ringa ett samtal. Att genvägen till toaletterna över lördagsmagasinets redaktion inte alltid var uppskattad. Att på tisdagar och torsdagar får man ta med sig en egen banan för de är slut i lunchrummet (men det kan finnas några tveksamma päron kvar om man har tur).

Nu hälsade jag på alla jag mötte, vi hade ju setts i flera månader.

Av