JMK play

Byline är på riktigt

Publicerad: Måndag 8 februari 2016
Kategori: Praktiksummering våren 2016

Image

Trots upprepade tvivel från föreläsare på JMK, ”Ni vet väl att det är tufft där ute, det kommer inte vara lätt”, har jag aldrig tvivlat förutom på dem – tror de att vi sitter här för att någon studievägledare sa att vi skulle få jobb? 

Jag har känt mig förminskad och misstrodd – men har hållit fast vid att min syn på journalistik är viktigare än någonsin i och med branschens förändringar och inte tvärtom, och tillräckligt många föreläsare har lagt ved på brasan för att jag inte ska ge upp.

När Wolodarski bjöd in praktikanterna till sitt kontor första dagen på praktiken och pratade om DNs värdegrunder och läsarnas förtroende ville jag ställa mig upp och klappa händerna.

Jag har fått skriva långa reportage och intervjuer, åka till en stadsdel i Örebro som drabbats av IS, besöka Fisksätra kyrka som försöker hjälpa människor genom julen. Jag har pratat med läsare som ringer och frågar varför feminism blivit ett så starkt ord eller varför mens är pinsamt för att jag intervjuat Clara Henry. Jag har träffat kloka ungdomar som pratar om hur det är att må psykiskt dåligt och fått skriva flera tusen tecken om det som flera tusen människor läst.

Jag har haft prestationsångest och deadlineångest och dagar då jag förbannat JMK för att vi inte fått GÖRA mer journalistik. 

Det finns saker som gjort mig besviken även på DN. Som att papperstidningens nyhetsdel i snitt har två kvinnliga respektive arton manliga bylines. Att fotograferna ofta kommer i andra hand trots att DN skulle tappa nästan hela sin tyngd utan dem. Att webbredaktionen består av mest män och att de försöker tänja på värdegrunderna för mer klick.

Men efter fyra månader av möten med fantastiska journalister, fotografer och människor och praktikantgängets återkommande AW-fredagar på kvarterskrogen nedanför skrapan, är jag mer förväntansfull än någonsin på att få fortsätta yrkeslivet som journalist. Min byline är på riktigt.

Av