JMK play

"Upp till bevis"

Publicerad: Fredag 5 februari 2016
Kategori: Praktiksummering våren 2016

Image

Under tiden på JMK har vi ständigt påmints om att vi som journalister kommer att ha världens viktigaste jobb, men att ingen vill ha oss. Trots att vi varken har den bästa arbetsmarknaden eller det säkraste yrkeslivet framför oss är det något jag inte låtit styra mig särskilt mycket. Frågan är om det kommer förbli så.

På luncherna under praktiken försökte vi att inte prata jobb. Men ett ständigt samtalsämne var ändå huruvida kollegorna fått förlängt eller inte, hur länge, om hen fick upp lönen på en bra nivå, eller vart den skulle söka sig vid vikariatets slut.

Sanningen har också letat sig hem. Genom brevinkastet trillar branschtidningen Journalisten till mig och Ny Teknik till min partner, som snart är färdigutbildad civilingenjör. Och budskapen är tydliga. ”P3 Dokumentär görs av lågavlönade” lyder en av flera dystra rubriker i Journalisten som konstaterar att lönegapet mellan journalister och tjänstemän ökar. ”Det finns ett överutbud på journalister. Det pressar lönerna nedåt” säger Christian Kjellström, utredare på Medlingsinstitutet till tidningen. Inte så konstigt att det finns ett överskott av journalister, det är ju världens bästa yrke.

Samtidigt puffar tidningen Ny Teknik på ettan om tusentals lediga ingenjörsjobb. Ibland får jobbannonserna till och med en egen extrabilaga. Och vid middagsbordet får jag höra att seminarium hålls på KTH där eleverna bjuds på lunch. Medan företag som Volvo och Scania står som dreglande jakthundar, redo att rycka de snart nyexaminerade ingenjörerna som kan räkna med en maffig ingångslön.

Nej jag är inte bitter, inte än. Utan examen har jag redan sommarjobbat på en av mina drömarbetsplatser och har en tro om att även framtiden kommer att bli bra. Hade jag velat vara hundra procent säker på få en trygg anställning med stadig inkomst borde jag valt en annan yrkesbana. Men att göra val baserade på rädsla är sällan bra val.

Att istället vara inställd på ett tufft arbetsliv redan under utbildningens gång kan absolut vara en god förutsättning för att kunna ta sig an det. Jag upplever också att situationen har skapat samhörighet med resten av klassen som valt att fullfölja utbildningen, och jag hoppas vi stöttar och hjälper varandra även ute i arbetslivet. Att vi inte ser varandra som konkurrenter i vikariatdjungeln eller på det nästan helt uppätna smörgåsbordet av fasta anställningar. Att vi, när det behövs, går ihop likt de frilansande dokumentärmakarna på P3 Dokumentär gjorde 2012 då de fick upp sina arvoden rejält.

Att vara journalist idag är osäkert ur flera aspekter. Journalister utsätts för hot, fängslas och dödas runt om i världen. 2015 var året då ett stort antal medarbetare på satirtidningen Charlie Hebdo mördades av terrorister i Paris. Och då svenska mediehus polisbevakades efter en förhöjd terrorhotnivå.

Jag ska inte sticka under stolen med att olika rädslor lurar inom mig ändå. Därför har jag så mycket det gått sparat mitt CSN under åren, tänk om jag en dag tvingas omskola mig. Men jag kommer aldrig ångra journalistutbildningen, det är en utbildning jag utan tvekan alltid kommer att ha nytta av.

Det är lätt att fråga sig vilka som väljer att ta sig fram på denna svåra väg med oklar destination. Vi som examineras från JMK är tyvärr fortfarande en homogen grupp på många sätt (vilket är en annan viktig diskussion). Oavsett så tror och hoppas jag att vår gemensamma nämnare förblir att alltid ersatta rädsla med nyfikenhet. Upp till bevis.

Av