JMK play

”Det måste vara roligt”

Publicerad: Torsdag 15 december 2011
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Moabild
Moa Foto:Malin Hjärtmyr

Journalistik är supertråkigt.
Det är siffror, det är för mycket eller för lite pengar, det är lönlöst grävande utan vettiga resultat. Journalistik är ingenting för mig.

– Gräv där du står, säger man alldeles för ofta på JMK och hoppas att eleverna ska krysta fram något vettigt.

Men grävandet i den tomma sandlådan, skyfflandet fram och tillbaka, luftslott utan tinnar och torn, var ingenting för mig. Jag kunde inte tvinga fram en skattkista full med härliga maktskandaler, där giriga politiker byggde lyxvillor på bekostnad av skolbarnens julpyssel. Jag hade fått för mig att det var sådant man mirakulöst skulle snubbla över. Eller att man skulle gräva där man anade att något kunde ligga gömt. Då blir det ju spännande. Inte när det ska grävas bara för grävandets skull.

Bilden jag serverades av mitt drömyrke var verkligen ingen dröm. Den var ensidig – och supertråkig. Kommuner var tråkigt. Ekonomi var tråkigt. Makt var tråkigt. Gräv var tråkigt.

Jag ville ju skriva om något jag själv var intresserad av och som andra också tyckte om. Något roligt.

Men det var inget jag fick lära mig hur man gjorde på JMK. Den fina journalistiken skulle granska och avslöja missförhållanden och maktmissbruk. Inte roa.

Men så hittade jag plötsligt rätt, utanför JMK: s trötta lokaler på Karlavägen.

Kvällstidningsvärlden, som jag fick ta del av den, var och är helt olik den journalistiska värld jag lärt mig om och skolats in under åren på fina Journalisthögskolan. Brister och fel, absolut. Och en nyhetsvärdering som ibland känns tvivelaktig, ja visst. Men så svår att motstå för så många. Och så rolig och lärorik att jobba inom. Faktiskt.

På kvällstidningen fick jag använda nya fantastiska ord. Supersuccé. Superstjärna. Superbragd. Jag fick intervjua superstjärnor och skriva om supertränare. Och journalistiken blev plötsligt superrolig. 

– Hälsa din skola att jag kommer och föreläser när som helst, när som helst! De behöver bara ringa mig, säger Expressens sportchef Daniel Berglund på vårt utvärderingsmöte.

Han tycker också att det är synd att journaliststudenterna i Stockholm inte får lära sig något om hur man arbetar på kvällstidningarna. Och att det faktiskt inte är så fult som det framställs.

– Ni får skriva vad ni vill, men det måste vara roligt, säger Anders Gjöres.

Ja, det var ju så dags. Vid sista uppgiften på JMK, då var det dags för lite hejsan hoppsan. Super.

 

 

Av