JMK play

All journalistik går att göra lokal

Publicerad: Måndag 15 juni 2015
Kategori: Praktiksummering hösten 2014

Image

Det är ibland lätt att skratta åt lokaljournalistiken och ifrågasätta dess varande. Många journalister väljer hellre storstadspulsen framför småstadslunket men många av dem går då också miste om ett viktigt men även stimulerande område av journalistiken.

Jag föddes på Söder men växte upp i en liten stad i Norrland som mest är känt som ”Foppaland”. Sen mer än 10 år tillbaka har jag återigen bott i Stockholm och i de flestas ögon så är det vad jag är, en Stockholmare. Jag ansåg själv att jag var en typisk stockholmare innan jag började utbilda mig till journalist, jag var cynisk och världsvan och inte lite nedlåtande gentemot ”lantisar”. Det ska sägas redan nu att det finns inget som utmärker en ”lantis” i Stockholm så mycket som dess förakt för andra lantisar.

Lokaljournalistiken är liksom resten av journalistiken inne i en djup kris. TV 4 la ner sina tv-stationer och många är de tidningar som måste banta ner på personal, omstrukturering är det nya normala. Så var även fallet när jag ramlade in som praktikant på Norrköpings Tidningar. Jag var den enda i min klass som hade sökt mig till en lokaltidning men vi hade alla gemensamt att vi sökt oss till en bransch på ett sluttande plan. 

Jag vet inte varför jag var den enda som ville jobba på en lokaltidning, särskilt en som jag inte hade någon koppling till, min gissning är att lokaljournalistik nog anses vara det osexigaste en ung och fräsch journalist kan göra. Många på redaktionen utgick från att jag hade släkt här eller så och förstod inte varför jag hade sökt. Jag visste inte riktigt själv. Det vet jag nu.

För det finns ingenting helt bättre än att träffa människor i deras vardag. Om jag skrattade och gjorde mig lustig över ”ointressanta” små artiklar om ”struntsaker” innan så har jag om någon lärt mig om respekt för andra. Lokalpressen kan verka futtig men det finns ingenting futtigt med andra människors liv, en story om en osäker cykelbana säljer nog inga lösnummer åt Expressen men när man står och tittar på en blodfläck där en 14-åring dagen innan nästan slagit ihjäl sig och pratat med oroliga grannar om deras rädsla för att nästa gång hitta en död 14-åring, då är det allvar, då är det storyn om inte bara deras liv utan allas liv. 

För vi lever bara ”lokala” liv även om vi så gärna vill vara globala. Lokaljournalistiken är så klart tramsig ibland, oftast klämmer man vatten ur en sten för att få en story och hur mycket kan man egentligen skriva om en bäver som förirrat sig in i lokala Norrköping? Men för varje bäverartikel som skrivs så skrivs det även artiklar om försnillade skattepengar, pensionärer utan mat och tiggare som fryser ihjäl mitt framför våra ögon, artiklar som angår oss allihop och som förvisso kan skrivas av en rikstäckande tidning men som aldrig blir lika bra som om den skrivs direkt på plats av insatta lokalreportrar.

Varje dag på en lokalredaktion är en dag då man får lära sig något nytt om andra människor och deras liv, varje dag är det du som är den okunnige och de du pratar med som är experten och det är en oerhörd känsla som jag tycker alla borde få känna lite oftare, om inte annat så gör det en ödmjukare. Rubriken till den här artikeln är ett direktcitat från min handledare på Norrköpings Tidingar, hans sista råd (av många) och det jag minns bäst. För alla historier är lokala någonstans och alla bor vi inom någon lokaljournalists område. Jag är ingen kontaktsökande människa privat så när det är mitt jobb att gå fram till vilt främmande människor med ett block och ett fånigt leende fråga, likt en femåring: ”Vad gör duu?”, ja då har jag det bästa jobbet i världen.

Av