JMK play

De vassaste pennorna?

Publicerad: Tisdag 9 juni 2015
Kategori: Praktiksummering våren 2015

Image

Jag satt en hel natt och läste olika kursbeskrivningarna. Allt verkade spännande och intressant. Jag minns att jag avundades dem som fick chansen att insupa all denna kunskap. Vilka vad de?

Några månader senare satt jag där själv. Det kändes högtidligt. Viktigt på något sätt. När mitt namn ropades upp minns jag att hjärtat liksom slog ett extraslag. Helt plötsligt var jag en av dem. Jag kände mig priviligierad. Nu skulle jag vässas. Studierektor tog plats vid podiet och hälsade oss välkomna. Hon sade:

– Se er runt i salen, här sitter många av morgondagens journalister.

Jag såg mig runt och förundrades. Vi var så lika varandra. Majoriteten var blonda eller brunhåriga. Hästsvansarna varierades med kortklippt stylade frisyrer. Många hade moderiktiga kläder och svensklingande namn. Morgondagens journalister tänkte jag och fick en olustkänsla i magen. Är det så här vi ser ut?

Min klass var en socialt homogen grupp av likasinnade. Många från en medelklassbakgrund i Stockholmsområdet. Majoriteten under 25 år. Några hade en tidigare examen i bagaget men fler kom direkt från gymnasiet. Däremot lyste erfarenheter av invandring, arbetarklass, landsort och handikapp med sin frånvaro. Något som inte blev bättre när jag insåg att samma obalans återfanns hos institutionens professorer och gästlärare. 

Bristen på olika perspektiv och erfarenheter var något som blev tydligt under utbildningens stående moment – diskussionen. De var som att de sällan tog fart på riktigt. Istället för att utbyta tankar och erfarenheter konstaterade vi ofta att vi tyckte lika.

Visst – det finns inga krav på att journaliststudenter ska vara representativa för svenska folket. Vi är inte folkvalda. Däremot är journalistkåren inte vilken grupp som helst. I det journalistiska uppdraget ingår att formulera det nya, att analysera och spegla hela samhället. Yrkeskår har dessutom ett tolkningsföreträde, något som innefattar en betydande makt över både samhällsdebatten och allmänhetens bild av sin omvärld. Spelar det då någon roll varifrån vi kommer?

Många menar det. På mina praktikplatser har det talats mycket om vikten av mångfald i medierna. Inte bara i nyhetsrapporteringen utan även på redaktionerna. Ett argument för att tanken om mångfald ska vara närvarande även under rekryteringsprocesser har varit att all kunskap inte går att läsa sig till. Att det finns personer med erfarenheter av olika religion, kultur, uppväxtförhållanden och funktionsvariationer gynnar både redaktionen och i förlängningen även nyhetsbevakningen. Och framförallt – läsare, lyssnare och tittare.

Men för att ambitionen ska bli verklighet måste även journalistutbildningarna i landet drar sitt strå till stacken. Jag menar att det är dags att på allvar arbeta för att locka studenter med olika erfarenheter.  

Parallellt med att jag inledde mina studier på JMK togs inträdesproven bort. Inträdesbiljetten till journalistprogrammet blev istället betyg. Kanske har det haft betydelse för representationen i klasserna. Kanske inte. Går det verkligen att likställa gymnasiala betyg med journalistisk potential? Är det bara de pennorna som institutionen ämnar att vässa?

 

Av