JMK play

Strulet gav mig mest!

Publicerad: Tisdag 9 juni 2015
Kategori: Praktiksummering våren 2015

Image

En solig augustidag 2010 kom jag som sjunde reserv in på Journalistikvetenskapen på JMK. Efteråt var jag så glad att jag promenerade i solen på Strandvägen hela vägen bort till T-Centralen innan jag tog tunnelbanan hem.

Men allvaret började direkt. Jag som kom från el-studier i gymnaisiet hade svårt att hänga med i början. Alla var så smarta och kunde läsa och förstå så mycket mer än jag. Men jag jobbade hårt och tyckte att det var intressant. Jag fick disciplin och klarade tentorna. Jag skramlade ihop slantarna till kurslitteraturen  och tjafsade med CSN. Det löste sig, men värre skulle det bli.

Efter det först året skulle 140 elever bli 40. Journalistisk produktion och praktik på Aftonbladet stod på allas önskelista, men just jag kom inte in på kursen. Betygen hade inte varit tillräckligt bra. I stället blev det kandidatkurs och C-uppsats. Mer kurslitteratur, intranät, seminarium, delade dokument och deadlines.

Men kanske var det egentligen här den riktiga utbildningen började. För visserligen har jag lärt mig mycket om tryckfrihetsförordningen och svensk mediehistoria, och jag tycker att alla lärare jag haft har varit väldigt bra. Men det som gett mig mest av tre år på JMK är fixande av allt jäkla strul.

För så har det alltid varit på JMK. Om det inte har varit scheman som inte kommit eller kurslitteratur som inte gått att få tag på så har det varit något annat. Vilka ska man mejla, vad ska man läsa, hur ska man skriva, vilka är i min grupp, hur långt ska det vara eller vad gör den här knappen. Frågorna har ibland varit många, men det har alltid gått att lösa.

Alla journalister som kommer ut från JMK är olika. I alla fall de som gått i min klass. Vissa är dåliga på en grej, andra är jättebra på något annat, och någon är värdelös på live-tv. Men alla skulle kunna göra ett bra jobb nästan överallt oavsett var i medielandskapet de hamnar.  Det finns en aura på JMK som säger ”att här får du inget gratis”. Och det är bra, för journalistik är inte ett sånt yrke. Där måste du ringa och jaga folk, hitta mejladresser och skaffa information. Allt går att lösa. Och så är det inte bara i vår bransch utan det gäller för livet i stort också. 

Så tack för det, JMK.

 
Av