JMK play

Möten

Publicerad: Onsdag 14 december 2011
Kategori: Praktiksummering hösten 2011

Fridabild
Kanske är brevduvor hans passion eller så är han Titanic-expert. Kanske är han också mitt nästa möte – om jag har tur.

En av de största utmaningarna jag möter dagligen är att komma ur sängen. Jag är fruktansvärt morgontrött och varje dag som måste starta tidigt är en plåga. Så kommer det nog alltid att vara, men nu räknar jag inte längre dagarna till nästa sovmorgon

När väckarklockan ringer önskar jag inte längre att jag under natten drabbats av något slags sjukdomstillstånd som omöjliggör ett uppstigande. Och när frånvaron av en giltig ursäkt konstaterats sker inte längre en överläggning mellan samvete och reptilhjärna om att ändå strunta i att gå upp.

Härvidlag tänker ni kanske uppåttjack eller förälskelse. Icke. Anledningen är mycket märkligare än så, den bär namnet journalistik. Äntligen har jag hittat det yrke som gör att jag inte längre har en gnagande ångestkänsla inför den väntande arbetsdagen. En dag som förövrigt tar slut nästan lika fort som den börjat och som gör att jag glömmer att kolla på klockan för att se hur långt kvar det är tills jag får gå hem.    

Någon aning hade jag väl om vad journalistyrket skulle bära med sig. Men för ögonen hade jag främst skrivarprocessen och storyn. Mötet med människor, som kanske är journalistikens mest centrala del, hade däremot undgått mig nästan helt. Aldrig hade jag kunnat ana hur många oväntade och fascinerande situationer det går att hamna i. Dessutom har det med tiden visat sig att de möten som på pappret ser minst viktiga ut ofta är de mest minnesvärda, som simborgarmärkesdamen Maj-Britt Wettergren från Ödeshög. Hon bjöd inte bara på sju sorters kakor utan också på en skön berättelse från hennes ungdom om förbjuden erotisk litteratur. Nördarna i Svenska slagruteförbundet bjöd inte på kakor men däremot på en historielektion i slagrutegängeri och under en regnig eftermiddag någonstans i Dalsland försökte de förgäves få mig att hitta både vatten och currykryss.

För mig är det en ynnest att få gå till jobbet utan att veta vad dagen kommer att bära med sig och vem jag kommer att ha turen att få träffa. Kanske blir det en viktigt men småtråkig telefonintervju med en politiker, möjligtvis får jag inte sticka näsan utanför redaktionen på hela veckan. Men kanske får jag just denna dag möjligheten att följa en kvinnlig arborist som ska lära mig allt om trädfällning, som också för en kort stund släpper garden och låter mig få ta del av hennes livs med- och motgångar. Inte konstigt att det går så mycket lättare att ta sig ur sängen när det finns så många berikande möten som väntar mig där ute.

Av